För några år sedan raserad mitt liv, mitt självförtroende och min livsglädje. Det kom inte som en snabb överraskning, inte heller utan förvarningar.
Men som ofta är, tecknen som fanns sopades under mattan av mig. Jag klarade ju allt, familj, barn, jobb och utbildning i en salig röra. En mix av adrenalin, kaffe och jävlarannama.....tills när det inte gick längre.
Min trötthet var konstant, fler perioder med migrän och inget var roligt längre. MEN det syntes inte alltid på utsidan och det är väl det som är det mest frustrerande; att sjukdomen inte alltid är synlig.
Så jag blev sjukskriven ett tag, la studierna på hyllan och började fokusera på att ta mig tillbaka. Jag började testa med att ändra kosten, testade Keto och kollade blodsockret och ketoner via sticka.
Min ketoperiod (del 1,2) kan du följa här om du är nyfiken.
Idag har jag en ny youtubekanal där jag är mer fokuserad på mina vandringar och den hittar du här;
Idag kämpar jag hela tiden med att vara rädd om mig och tyda varningssignalerna. Men det är inte enkelt och jag är inte helt frisk. Hjärndimman finns kvar, en ökad känslighet för stress och folksamlingar och jag måste planera in luckor i kalendern där jag bara får vara.
Var rädd om dig!
0 kommentar(er)
